vibloggarombloggar

Oftast kommer tanken i samband med att någon frågar om jag vill festa på en vardag. Min första tanke brukar vara: "Självklart!" Sen kommer jag på att "det är ju en dag imorgon också". Jag får ångest över att jag har sagt ja när jag egentligen vet att jag borde ta det lugnt i min redan ganska späckade vardag. Efter mycket om och men så beslutar jag mig i alla fall för att köra. Och om jag kör, då försöker jag göra det fullt ut. Ingen mening med att gå ut och ta en drink i mina ögon. En drink gör en bara trött. Går man ut och tar en drink så kommer man ändå hem senare än vanlig läggdagstid.

Då tycker jag att man lika gärna kan köra, bli berusad så att man blir glad och inte bara trött, och komma hem hur sent som helst. Det verkar alltid vara en skitbra idé. Till dess att klockan ringer morgonen efter och jag håller på att dö av huvudvärk och framförallt trötthet. Ändå pallrar jag mig upp ur sängen och anländer i tid till jobb eller skola. Är nöjd med mig själv ett tag och tänker "Se där, det var ju inte så farligt." Sen råkar jag se mig själv i spegeln. Jag undrar vem fan det var som lurade i mig att det var en bra idé. Juste. Jag själv. Jävla jag. Dra åt helvete Amanda. Framförallt - väx upp

.